» Smart, Klok, Dum eller busig Häst?

 

Det har blivit en liten paus här på Bloggfronten, beror mest på att det inte funnits så hemskt mycket att berätta och så har jag kanske varit lite lat.. Någon dera iaf.

Men nu tänkte jag ha en liten update på vad som händer just nu. Som ni alla säkert lagt märke till så går vi mot mörkare tider, löven trillar av träden och vi snackar om dagar innan första snön kommer och vi går över till vinter.

 

Små små tecken på vintertid gör sig redan till känna, för mig och L syns det mest i att jag återigen klär mig upp till örona i en massa vinterkläder och fryser ändå, L visar sitt tycke genom att vara som en atomtorped fem före avfyring! :D Varje år då de första svalare (läs Kalla) kvällarna är här är det ett projekt att rida henne. Hon är tittig, tramsig, lite sur och sprallig jaa-a allt en häst kan känna på en gång liksom.

 

Idag tex kändes hon som om jag inte rikrigt fick nån kontakt, eller iaf bröts den otaliga gånger under ridpasset! ;) Hon kunde vara från fin, lätt och stadig till tom, sprättande med frambenen och tidvis växte hon uppåt på ett sånt sätt att hon snart flyger iväg. Ojojoj...

 

En gång slank hon ur stödet och hjälperna och de var liksom vips, upp på bakbenen och inte bara en gång. Hon sluta efter en stund och vi kunde fortsätta utan dess värre kaos, men denhär hästen får mig ibland att undra hur smart en häst egentligen är?

Jag tror det finns smarta, kloka och dumma hästar, precis som det finns olika slags människor. Lillon är en såndär busunge, sån som aldrig riktigt växer upp och aldrig kommer att bli dendär vuxna typen. Ni vet säkert hur jag menar, för alla har vi haft en sån i vår vänkrets, skola eller arbete. Dendär man alltid lite suckar åt men ändå får en att dra på smilgroparna!

 

Idag då jag red kändes det som L hade tusen känslor och tankar i sitt huvud, hon smaska på bettet i takt med att hon slängde med frambenen, böjde på ryggen, som hon bara skulle väntat på den rätta tiden att göra nån liten "prank".. Hon kämpade ändå emot sitt stora behov av att busa loss ordentligt, men jag kände att det fanns där, hela tiden och hon kanske till och med kämpade emot suget själv också?

 

Efter ridningen, då jag kom ner, slängde på täcket och gick med henne var hon som vilken annan ko, hon andades djupt, lunkade brevid mig och buckade till mig med mulen som för att säga att hej, No hard feelings! Så då undrar jag nu, finns det så stor kapacitet i hästens lilla hjärna att de vet vad de kan göra och när, att de liksom kan stå emot frestelsen att busa loss riktigt ordentligt, då de vet att de kanske inte är den rätta saken att göra? även om de verkligen riktigt jätte super hårt sku vilja sprätta iväg!? Iaf tror jag L vet, för hon kämpade idag, kämpa för att vara en duktig häst även om hon föll för frestelsen en gång, men hon kunde ha flygit till månen också! :D

Bilden nedan passar bra till denhär kvällen tillsammans med L, även om de var framändan som flög upp i vårt fall! ;)

 

 

Välkommen till min blogg!
Denna blogg handlar om mig Tina Granlund och alla de fantastiska hästar jag fått äran att rida. Här på bloggen skriver jag om min stora passion, hästar och hoppning. Sedan barnsben har jag hållit på med hästar och hoppning och tävlan i hoppning har alltid legat mig varmt om hjärtat.

Jag tävlar olika hästar och hjälper dem att ta sig upp till nästa nivå inom hoppning. För tillfället rider jag mest hästen Carando La, mera känd som Lillon och det är främst hennes och min resa ni får följa här på bloggen. Lillon är ett är ett charmigt sto med bestämda åsikter och en fantastisk hopptalang bara hon bestämmer sig för det.